”Den konstnärliga undervisningen är central för att skapa vanor hos barnen i harmoni och kontakt med omvärlden och sig själva, färdigheter som är nödvändiga för allt lärande”, skriver Mario Rojas om Kulturskolan i JP (2/11). Så är det. Filosofen Friedrich Hegel talar till och med om konsten som en särskild kunskapsform ”i vilken det absoluta träder fram för kontemplation och känslor”. En insikt eliterna alltid varit väl medvetna om och förvaltat.
Kulturen måste ses i en vid kontext. Att blunda för sociala och strukturella realiteter är ett misstag. Vi bör fråga oss varför kultur nedprioriteras, varför breda grupper av barn och unga undanhålls dess kraft. Kultur bär tydliga klassmärken och markörer. Om detta må vi tala.
Barn från familjer med sämre socioekonomiska och geografiska förutsättningar deltar i verksamheterna i mindre utsträckning än andra barn. Kulturskolan når inte alla.
Kulturskolan är viktig för barns och ungas möjligheter att utöva musik, teater, dans och bild. Den erbjuder skolorna kostnadsfria kulturupplevelser. Bra, men det räcker inte. Det råder en stor ojämlikhet rörande villkor för unga att ta del av och utöva kultur. Barn från familjer med sämre socioekonomiska och geografiska förutsättningar deltar i verksamheterna i mindre utsträckning än andra barn. Kulturskolan når inte alla.
Det är stora skillnader skolorna och kommundelarna emellan. I vissa områden går en tredjedel, i något fall nära hälften, av eleverna på en av Kulturskolans ämneslinjer. I några områden endast runt fem procent, i ett fall ynka två procent. Ett annat problem rör kostnader för kulturaktiviteter i kommunens centrala delar. Ju längre från centrum en skola befinner sig, desto högre busskostnader. Ytterligare ett bekymmer är, på en del håll, låg ambitionsnivå och bristande medvetenhet. Även när kulturskolan erbjuder sig att komma ut till skolorna tackar vissa nej.
Vi ska stötta alla elever, oavsett geografisk och socioekonomisk bakgrund. De systemfel som kan härröras till ekonomi, bristfällande medvetenhet och ren ignorans måste åtgärdas.
Så kan vi inte ha det. De klassmönster som blottläggs speglar inte de ungas kraft och kreativitet. Inser vi kulturens betydelse och värde ska eleverna givetvis ges likvärdiga villkor att ta del av kultur som erbjuds inom skolans ram. Vi ska stötta alla elever, oavsett geografisk och socioekonomisk bakgrund. De systemfel som kan härröras till ekonomi, bristfällande medvetenhet och ren ignorans måste åtgärdas.
Simrishamn är en kommun med en medveten och genomarbetad strategi för kultur i skolan. Dess kulturgaranti omfattar alla elever från förskolan upp till årskurs 9. Här är kultur en del av skolans vardag och ett verktyg i undervisningen. Nyckelorden är kontinuitet och samverkan. Kulturgarantin har tre grundpelare:
Eleverna tar varje läsår del av en kulturupplevelse av professionell art och hög kvalitet. Det kan vara teater, film, konst, dans, konsert eller författarbesök. Lärare, kulturpedagoger och elever samarbetar och väljer tillsammans arrangemang.
Upplevelsen för- och/eller efterarbetas i klassen med kulturpedagog och ordinarie lärare. Lärare och kulturpedagogerna för dialog. Därutöver handledning och kunskapsöverföring på plats i klassrummet.
Vid budgetmötet fick Vänsterpartiet stöd för förslagen att utarbeta en kulturgaranti inspirerad av den i Simrishamn och att skapa en modell för likvärdighet för eleverna i samtliga kommundelar att ta del av utbudet av kultur och vetenskap. En början på ett nödvändigt kulturlyft.
Jerry Hansson (V)
Ledamot kommunfullmäktige Jönköping
